Text: Misja de Rond
I abortdebatten fortsätter Sverigedemokraterna febrilt att försöka vända seglen för att fånga upp den lilla vind som blåser. På SD Örkelljungas facebooksida hamnade riksdagsledamoten Mikael Eskilandersson (SD) i en debatt där hans motståndare påpekade att det inte är speciellt jämställt att inskränka kvinnors rättigheter på det sättet han och partiet förordar att inskränka rätten till fri abort från nuvarande 18 veckor till 12 veckor. På detta svarade riksdagsledamoten att det inte är”Jämställt” att kvinnor ska ha rätt att döda ofödda barn.
Det hela börjar med att Eskilandersson med SD Örkelljungas konto påstår att kvinnor som inte kan få sin män att fördela föräldrarledigheten lever i osunda relationer:
Sedan var det pappamånaderna, som vi anser är onödig styrning från politikerna. De få kvinnor som behöver denna styrning är kvinnor som lever i osunda relationer.
Och bara för att sätta uttalandet om ”de få kvinnor” som enligt Eskilandersson ska leva i en ”osund relation” så visar den färskaste statistiken att kvinnor tar ut 72,4 procent av föräldrarledigheten. Men Eskilanderssons befängda påståenden slutar inte där, när han försöker göra sken av att SD bara vill göra en mindre justering i abortlagstiftningen så menar han att det finns en chans att fostret kan överleva redan vid v18:
Därför att sjukvårdspersonal nu börjat framföra klagomål på att de tvingas titta på medans barn dör. Det är ganska ointressant om oddsen i vecka 18 är dåliga. Att det finns en möjlighet är tillräckligt för att det ska vara värt att se över.
Att oddsen skulle vara låga är årets underdrift. När vi söker fakta om ett foster någonsin överlevt att födas i vecka 18 hittar vi exakt 0 fall. Eskilandersson blir allt mer pressad i diskussionen och påstår helt plötsligt att det handlar om att döda barn:
För det första är det ingen som snackar om abort i vecka 24, det är inte ens tillåtet i Sverige idag. För det andra är fostret i vecka 18 inte ett ofött barn utan ett foster. Ett foster kan chans att klara sig utanför livmodern först vid vecka 22. Det finns enstaka undantagsfall där foster i vecka 21 har överlevt. Detta är dock inte relevant då den fria aborträtten upphör vid vecka 18. Innan vecka 22 är fostret en del av mammans kropp, över vilken hon har rätt att bestämma. Dessutom finns det en bestämmelse i abortlagen som förbjuder abort av ett livsdugligt foster. Lagen är alltså självreglerande i förhållande till medicinen, genialt vi vet!
84 % av alla aborter görs innan vecka 9, 4 % utförs från och med vecka 12. Agnes Wold, professor och överläkare, har gett exempel på varför aborter görs efter vecka 12. Det kan vara så att man har oregelbunden mens, vilket gör det svårt att veta när den uteblivit. Det kan handla om allvarliga fosterskador som upptäcks genom fosterdiagnostik. Det kan också vara så att den gravida kvinnan har psykiska problem, missbruk, utsatt för relationsvåld eller kontroll och därför inte vill ha barn med den personen.
När Ebba Hermansson, talesman för SDs jämställdhetsfrågor, skickades fram att fronta förslaget uttryckte hon att ”det handlar om omsorg för kvinnan”. Dåligt pålästa, så som sverigedemokrater ofta är, verkar Ebba Hermansson vara omedveten om att inget skadar kvinnors hälsa så som inskränkningar i den fria aborträtten. Aborter världen över varierar inte i antal efter dess laglighet, istället leder inskränkt aborträtt till osäkra aborter och hälsorisker som idag dödar ungefär 47 000 kvinnor.
Redan år 2014 publicerade Dagens Nyheter en artikel om SDs restriktiva inställning till abort. Där konkluderades sedan av ledande läkare att Sverigedemokraternas förslag saknade vetenskaplig grund och kan leda till större risker för kvinnor.
”Överläkaren Kristina Gemzell Danielsson säger att förslaget saknar vetenskaplig grund.
– Försök i andra länder visar att restriktivare lagar inte har någon effekt på antalet aborter. Däremot så leder det till att fler kvinnor gör osäkra och i värsta fall livsfarliga aborter.”
Tidigare har det från Sverigedemokraternas sida hävdats att en inskränkning är nödvändig för att förhindra könsselektiva aborter. I en interpellation från år 2012 ställer Julia Kronlid en fråga till dåvarande socialminister Göran Hägglund gällande könsselektiva aborter. Då var det för att nå upp till krav ställda av Europarådet om förekomsten av våld och diskriminerande behandling mot kvinnor.
Göran Hägglund svarade angående obalans i antalet födda flickor och pojkar att ”Den tydligaste indikationen på om det förekommer könsselektiva aborter är om det uppstår en obalans mellan könen bland nyfödda på populationsnivå som inte kan förklaras på annat sätt. Det svenska medicinska födelseregistret uppvisar ingen sådan obalans”.
