Efter del ett, två och tre i granskningen av SD:s krishantering så har vi nu kommit fram till vad vi kallar att förskjuta debatten.
Detta är ett vanligt förekommande knep för att undvika att debattera de tuffa frågorna. Den mest kända incidenten där man lyckades förskjuta debatten var efter Kalibers infiltrerat SD. Här lyckades man helt att undkomma debatten att man tagit reportens väska. Eller hur en av de kvinnliga Sverigedemokraterna utgett sig för att vara Reportern och fått tillgång till hennes hyttnyckel. Att Erik Almqvist och Christian Westling olovligt tar sig in i reportens hytt. Sist men inte minst hur Louise erixon av allt att döma slänger en väska över bord eller åtminstone lämnar ifrån sig den.
Man förskjuter den efterkommande debatten till att handla om hurvida det var rätt eller fel att sjunga nidvisor om Olof Palme och om Svensk ungdoms texter var rasistiska eller ej.
Ett annat fall där man också lyckats förhållandevis bra med att förskjuta debatten är i fallet Patrik Ohlsson och SSU. Här försvarade sig Ohlsson stenhårt med att han blivit misstolkad vad gällande SSU och Breivik kommentarerna, utan att egentligen förklara resten av sin uttalanden. Kommentarer om att skicka folk till arbetsläger eller att han flera gånger trycker på våld som en lösning var det däremot tystare om.
Sist men inte minst är SD Hörby och fallet Esbjörnsson. Här försöker ordförande i SD Hörby och Esbjörnsson att förskjuta debatten till att det handlar om en ”frustration” med styrande politiker. Att man ”råkat” uttrycka sig illa helt enkelt.
Dagen då Sverigedemokrater enbart ber om ursäkt får vi nog vänta på ett tag till.
Den dagen sammanfaller förmodligen när helvetet fryser till is och fiskar börjar med fallskärmshoppning.
Bonusmaterial:
Notera hur Patrik Ohlsson lyckades med bedriften att få ”bingo” i SD:s krishantering, då han använde sig av alla typer av ursäkter efter att hans kommentarskonto blivit outat.