Författaren Katarina von Bredow har i dagarna fått sin inkorg fullproppad med hatisk och hotande dynga av SDs nätsvans. På sin Facebooksida uttryckte hon sin dysterhet över Sverigedemokraternas framgångar i kommunen och även att hon på grund av valresultatet tänker flytta. I vanlig ordning är det i hathattarnas tankeverkstad något som motiverar hot och massiv förföljelse. Hon berättar i Jönköpingsposten:
Många av mejlen är hotfulla och obehagliga. Hon har blivit kallad för ”negerhora” och man har berättat att nu spolar man ned hennes böcker i toalettstolen.
– En person mejlade och sa att jag är en idiot och att han och hans vänner kommer att samla ihop böcker av mig och bränna dem offentligt.
De allra flesta vet idag att detta naturligtvis inte är första gången offentliga personer, journalister osv försöker tystas av SD-anhängare (annars kolla in den här texten till exempel). Det hör ihop med partiets ständiga snack om en svensk åsiktsdiktatur där kulturmarxisterna (i princip alla som inte håller med SD) drakoniskt förtrycker människor som tvunget måste använda det extremt kränkande n-ordet, hetsa mot muslimer och invandrare. Det hör ihop med hur Sverigedemokraternas toppföreträdare uttryckligen säger sig vilja byta ut och tysta svensk media.
Som alltid gäller det att stålsätta sig och inte börja ägna sig åt självcensur. Att rapportera om Sverigedemokraternas företrädare och deras återkommande rasistiska och hatiska grodor hör demokratin till. Detsamma gäller om en person vill ta ställning mot det denne tycker är fel i svensk politik. Det är tillåtet. Att hata och hota är det inte.
