Vi kommer idag att inleda en stor granskning av Sverigedemokraternas principprogram. Vi kommer att dela upp granskningen i lika många delar som det finns delar av partiets principprogram – 20. Vi inleder med partiets egna första punkt:
Sverigedemokraterna och demokratin.
Sverigedemokraternas principprogram inleds med en förklaring om vad demokrati är och dess utveckling i Sverige. SD förklarar också att de ”bekämpar alla rörelser som idéer som vilar på antidemokratisk grund” och att de ”försvarar alla individers grundläggande människovärde och alla folks rätt till självständighet och demokratisk utveckling”.
Det ser väl bra ut?
Förutom möjligen att Sverigedemokraternas definition av ”antidemokratiskt” skiljer sig något från vissa andra. Vissa skulle till och med hävda att SD inte är helt och hållet demokratiskt. Kanske på grund utav att de har riksdagsledamöter som föreslår ett förbud av islam i Sverige? Eller eftersom SD vägrar redovisa partibidrag? Eller kanske eftersom en annan sverigedemokratisk riksdagsledamot förespråkar mer politisk styrning av media?
Petitesser måhända. Vi går vidare.
”Vi bekänner oss till den klassiska definitionen av demokrati, där demokratibegreppet inte görs synonymt med de egna politiska uppfattnigarna utan primärt vilar på principerna om att beslut skall fattas enligt majoritetsprincipen, att likhet inför lagen och allmän och lika rösträtt för medborgare skall råda, att yttrandefrihet, tryckfrihet, mötesfrihet, föreningsfrihet och rättstrygghet är helt nödvändiga inslag för att medborgarna skall kunna och våga informera sig, engagera sig och fullt ut utnyttja sin rösträtt i fria och hemliga val.”
Återigen en del som ser väldigt bra ut på papper. Men hur fungerar det i verkligheten?
Bland annat har riksdagsledamoten Kent Ekeroth hävdat att det ”visar på ett problem i demokratin” när muslimer får rösta (), lokalpolitikern Annika Rydh har sagt att domstolar hellre ska fälla än att fria – även om bevisningen är svag och lokalpolitikern Patrik Ohlsson förespråkat omvänd bevisbörda.
Vi går vidare.
”Demokrati betyder folkstyre och Sverigedemokraternas uppfattning är att man inte helt kan förbigå ordet ’folk’ i begreppet folkstyre och att folkstyret i längden riskerar att bli mycket problematiskt att upprätthålla i en stat som bebos av flera folk, där det inte råder konsensus kring vilka som skall räknas till folket och där det kanske inte ens förekommer en gemensam arena för debatt eftersom invånarna i staten inte talar samma språk. Vi ser således förekomsten av en gemensam nationell och kulturell indentitet bland befolkningen i staten som en av de mest grundläggande hörnstenarna i en stark och väl fungerande demokrati.”
Det märkliga i det här stycket är att det egentligen bara är ett parti i riksdagen som ifrågasätter vilka som ska räknas till folket – nämligen Sverigedemokraterna. Andra partier ser svenska medborgare som del av ”folket”, medan Sverigedemokraterna snurrar in sig på en egenhändigt konstruerad svenskhet och om en ”nedärvd essens” (vi återkommer till detta senare i granskningen).
