Att diskutera feminism, genus och jämställdhet med en Sverigedemokrat är ungefär som att diskutera katters rättigheter med en hund: För det första förstår hen inte vad en säger, för det andra skulle hen nog inte bry sig även om hen förstod.
Och just ordet “hen” är kanske det som rör upp mest känslor, om inte annat så hos Peter Bjellheim i SD Mölndal. Han har debatterat frågan fram och tillbaka i Mölndals-posten och sammanfattar det hela nu i ett inlägg på SD Mölndals hemsida. Av allt att döma har han fått säga allt vad han tycker om ämnet genusvetenskap, vilket gör det lite (mycket) roande att han också konstaterar:
Dock är det så att vi i Sverige piskas av en Politiskt Korrekt [PK] censur som bestämmer vad man skall tycka – och inte får tycka.
Ja, den där hemska censuren som tillåter dig att debattera i en av Sveriges tidningar. Fy skäms på den. Men, det blir ännu intressantare senare i inlägget när Bjellheim kommer in på just ordet “hen”. Något som uppenbarligen provocerar honom oerhört mycket.
Karin Henriksson skrev den 5 juni; ”DN skrev om en familj som inte ville tvinga in sina barn i givna könsroller och kallade dem ’hen’ i stället för ’hon’ och ’han’”. Jag menar att detta är att göra barnen en otjänst och att det är på gränsen till barnmisshandel!
Vi kan nu inte låta bli att undra om Bjellheim tycker att det är barnmisshandel också att kalla barn för “syskon” eller just “barn”, då även de orden är könsneutrala? Han avslutar sedan inlägget med detta:
Ser inte HK att jämställdhetsarbete (mellan könen) förutsätter att det finns just två olika kön!? Eller menar Helena Kramár att man skall kvotera in lika många hönor som hönor till bolagsstyrelserna?
Nej Bjellheim. Ingen vill ha hönor i bolagsstyrelserna. Hönor hör hemma i hönsgården – sida vid sida med Sverigedemokraterna alltså.