Idag ska vi (hör och häpna) utgå från att Sverigedemokrater har läst och följer partiets egna principprogram. Med detta sagt sätter vi ribban lågt när det gäller vad man rimligtvis kan kräva av en politiker som representerar ett parti. Med detta i åtanke ska vi se över ett blogginlägg skrivet av Ilona Michalowski, kommunfullmäktigekandidat för partiet i Mölndal, där hon till viss del uttalar sig om vad som är “svenskhet”.
“Oavsett ursprung så samlas vi under nationalismen och det svenska. Jag skall inte vara en Ukrainare i Sverige, utan snarare en svensk från Ukraina. Inget vi och dom, bara vi. […] Jag behöver inte ge upp min Ukrainska kultur och identitet men jag behöver heller inte låta den gå ut över min svenska.”
Ilona skriver att hon är en invandrare, men menar ändock att hon är svensk. Hon förklarar att hon inte behöver ge upp sin ukrainska identitet, men principprogrammet verkar inte hålla med henne alls. Följande är ett utdrag ur principprogrammet angående svenskhet:
“Som infödd svensk räknar vi den som är född eller i tidig ålder adopterad till Sverige av svensktalande föräldrar med svensk eller nordisk identitet.”
Tyvärr verkar partiet som Ilona företräder mena att hon varken kan vara eller bli svensk; speciellt inte då hon är tydlig i att hon identifierar sig som ukrainsk på flera sätt. Hon kan däremot kategoriseras som “assimilerad till den svenska nationen” om hon “talar flytande svenska, uppfattar sig själv som svensk, lever i enlighet med den svenska kulturen, ser den svenska historien som sin egen och känner större lojalitet med den svenska nationen än med någon annan nation”, enligt programmet.
Fortsättningsvis förklarar Ilona att hennes dotter kommer bli helt svensk:
“Även om en del av mitt hjärta alltid kommer att vara Ukrainskt. Så kommer min dotter vara helt svensk. Även om vi inte har varit med att skapa Sveriges fantastiska historia så kommer vi att vara med att skapa dess framtid.”
Detta krockar olyckligtvis också med principprogrammet. Det första utdraget ur programmet, som menar att Ilona själv inte är infödd svensk, i samband med att hon delvis identifierar sig som ukrainsk innebär att hennes dotter därigenom inte heller kan bli “svensk”. Dottern kan max uppnå status som “assimilerad svensk”, vilket är snäppet under “svensk” i SD:s värld. Alltså en andra klassens medborgare – enligt SD – med andra skyldigheter en gemene man:
“Som assimilerad till den svenska nationen räknar vi den med icke-svensk bakgrund som talar flytande svenska, uppfattar sig själv som svensk, lever i enlighet med den svenska kulturen, ser den svenska historien som sin egen och känner större lojalitet med den svenska nationen än med någon annan nation./SD:s principprogram”
Även om Ilona kanske menade att hennes dotter kommer vara svensk medborgare och blir svensk således, betyder det inte att partiet kommer stå bakom det. Inte ens svenskt medborgarskap behöver betyda att du kan bli svensk, enligt Sverigedemokraternas principprogram:
“Sverigedemokraterna skiljer på medborgarskap i den svenska staten och tillhörighet till den svenska nationen, […]”
Vi satte ribban lågt. En gnutta kunskap om vad partiet står för var allt vi begärde av en representant för partiet. Ilona sprang, tafatt, rakt in i ribban och välte omkull den. I ett tappert försök att till synes vilja få Sverigedemokraterna att framstå som något annat än ett främlingsfientligt parti avslutar hon sin text med att låta ribban ligga kvar på marken:
“Därför är jag en stolt nationalist och jag vill kämpa för att bevara Sverige svenskt.”
