Partisekreteraren Rickard Jomshof erkänner plötsligt öppet på Facebook att Sverigedemokraterna inte talar klarspråk om sina avsikter i asylpolitiken och antyder att Ungern är ett föregångsland. Andra toppföreträdare förklarar i samma tråd att partiet ska stoppa all asylinvandring. Ingen ska släppas in. Men när väljarkåren envisas med sina humanistiska värderingar tvingas partiet därför att hemfalla åt det äldsta tricket i boken: Hyckleri.
Att ”hjälpa-på-plats-doktrinen” kom till som en cynisk kalkyl av opinionen, snarare än ett resultat av humanistisk pragmatism som bara råkade sammanfalla med intresset att bevara Sverige svenskt, står klart för alla som känner SD:s ideologi och historia. Målet är och har alltid varit en ultranationalistisk omdaning av samhälle, kostnaden får vara hur många drunknade treåringar som det krävs.
Om någon mot bättre vetande ännu tvekar så intygar för säkerhets skull partiets egna toppföreträdare hyckleriet. Det hela började med att Erik Almqvist på Facebook bland annat beklagade sig över att SD inte tog mer intryck av den ungerska asylpolitiken. Ett anmärkningsvärt förslag, med tanke på den senaste månadens rapporter om taggtrådspolitik och det lidande som Ungern åsamkar flyktingarna i landet. Rickard Jomshof svarade då såhär:
”För att verkligen kunna påverka politiken i rätt riktning måste vi fortsätta växa, för att därigenom kunna tvinga fram en förändring. För att det ska vara möjligt måste vi fortsätta med att locka över nya väljare till oss. Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som media i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här. Det innebär inte minst att vi måste anpassa vår retorik efter det rådande läget.”
I ett andetag lyckas alltså Jomshof ogenerat erkänna sitt eget partis retorik som förljugen och antyda att Ungern är ett föregångsland både för sin flyktingpolitik och sina medier. Samma Ungern som 2011 införde en medielag som enligt Europeiska journalistfederationen hotar pressfriheten och har lett till självcensur bland ungerska journalister.
Erik Almqvist beklagar sig också i kommentatorsfältet över att SD talar om att minska antalet asylsökande med 95% av dagens nivåer. Han vill nämligen helt och hållet stänga gränserna för asylsökanden. Almqvist blir dock lugnad av SD:s finanspolitiske talesperson Oscar Sjöstedt:
”Med nollvision avses en total återgång till principen om första säkra asylland, d v s för svenskt vidkommande noll så länge vi inte kör en reenactment på Stora Nordiska Kriget. Den 95-%iga minskningen gäller fr o m 1a januari 2016. Anledningen till att vi sätter 95 istället för 100% är helt enkelt för att ha viss marginal”
Även riksdagsledamoten Kent Ekeroth, Almqvist suparkamrat från kvällen som kom att bli känd för järnrörsskandalen, menar att kritiken är obefogad. Budskapet är tydligt: Ingen ska släppas över gränsen.
”Nollvision för asylinvandring inte bra nog?
Vi föreslår nämligen det idag:
Noll asylinvandrare, stärkt bistånd till närområdet, återinförd gränskontroll (schengen är passé)”.
Inte nog med att det förefaller osannolikt att partiet drabbats av ett plötsligt anfall av internationell solidaritet efter 30 år av hetsande mot invandrare: Det faktum att UNHCR, den organisation som faktiskt hjälper på plats, gång på gång desperat efterlyser fler mottagarländer borde ha förmått ett humanistiskt parti att ompröva ovanstående ståndpunkter. Det enda glädjande med den här nyheten är att vi nu en gång för alla kan lägga den diskussionen åt sidan och konstatera Sverigedemokraternas nya retorik inte är något annat än en taktisk omdirigering för att främja samma gamla intressen som vid partiets bildande.
Historien är full av demagoger som tvingas till lögnen när sanningen endast blir ett hinder för den egna saken. Det anmärkningsvärda är snarare att man låter planerna att förleda massorna smidas inför öppen ridå. Som väljare, i en tid då miljontals liv står på spel, nödgas man då ställa sig följande fråga: Vill vi verkligen att Sverige ska bli nya Ungern? Om svaret är ja: Bör man inte åtminstone kräva att ens företrädare är mindre inkompetenta lögnare än såhär?
