Under morgonen har vi varit arrangörer för ett seminarium med en paneldebatt där medverkande var Henrik Johansson (“Inte rasist, men…”), Jan Helin (Chefredaktör på Aftonbladet), Anton Landehag (Ordförande för Ungdom Mot Rasism) samt Sofia Mirjamsdotter (Frilansjournalist). Moderator för debatten var Maria Georgieva från Dagens Arena.
Under seminariets gång så höll vi även en liveblogg öppen på hemsidan och det är den som vi nedan har transkriberat så att ni kan läsa vad som diskuterades under paneldebatten.
Maria Georgieva inledde genom att kort berätta hur seminariet kommer vara upplagt, med en introducerande del följt av paneldebatt och diskussion om rapporten som “Inte rasist, men…” släpper i samband med seminariet. Henrik fortsätter med att presentera att vi slitit hårt med rapporten de senaste nätterna och självfallet får Great Beyond en stor applåd – det är de verkligen värda. Henrik berättar om varför vi startade “Inte rasist, men…”, att vi ansåg att det behövdes en bättre granskning av SD. I samband med att bloggen kom igång blev vi mer aktiva på nätet och uppmärksammade att rasismen har flyttat sig och tagit nya former på internet. Därför ansåg vi att det var en naturlig följd att göra en rapport för att försöka se om vi kan ana ett mönster eller något som sticker ut.
Rapporten har vi gjort genom att söka av internet utifrån vissa givna sökord. Vi har använt sökorden invandrare/invandring, flykting/flyktingar och ett antal varianter på orden. Det är dessa ord vi sökt efter för att sedan kunna analysera. Vi har sedan analyserat hur attityden i de inläggen vi funnit har varit. Om tonen har varit negativ/positiv/neutral och huruvida man kan se en tydlig rasism i inläggen. En sak vi har upptäckt är att det finns en skillnad mellan främst bloggar och resterande sociala media-kanaler. Henrik förklarar hur vi skiljt mellan ej rasistiska, nedlåtande och rent rasistiska åsikter. En person som säger ”jag vill skära ner på invandringen för att jag tror inte Sverige klarar av att ta emot så mycket människor som vi gör idag” har vi inte klassat som rasist, som ett exempel.
Henrik förklarar kort vår analys i skillnaden mellan hur rasismen ser ut på Facebook, bloggar och diverse forum. ”När vi kommer till forum så kommer vi till internets mörka hörn.” 58% i negativ ton, 31% av inläggen rasistiska och 29% nedlåtande. Den slutsats vi har dragit är att det i längre texter, t.ex bloggar, så tänker man efter mer och lägger mer eftertanke på vad man skriver. På Facebook och Twitter så handlar det snarare om en snabb reaktion på något. Anonymitet är en bidragande orsak till en hätskare, grövre ton. En av de saker som vi har funnit mest förvånande är att vi märker en stor spridning mellan människor, både gällande könsfördelning och de åldrar vi har kunnat se.
Efter denna inledning och korta presentation av rapporten så kommer själva paneldebatten igång.
Henrik ger ett exempel på varför vi tycker att media inte alltid granskar SD på ”rätt sätt”. Vi släppte en nyhet om ”ensamkommande skäggbarn” vilket fick otroligt stor uppmärksamhet och spridning. Samtidigt skriver en sverigedemokrat om att hans familj är ”paramilitärer” och att de skulle kunna beväpna sig. Det fick dock ingen spridning på samma sätt. Jan Helin svarar att han tycker att rapporten är intressant. Från Aftonbladets synvinkel så säger Helin att han haft svårt att avgöra hur de ska hantera denna fråga. Helin säger också att ”Mainstream-media måste markera för människovärdet” och ”Mitt viktigaste ansvar är att visa en tydlig ståndpunkt i det här” – Jan Helin pratar alltså om att de fått kritik från SD för bevakningen av partiet men att han anser det var deras plikt. Jan Helin går också in på att det varje dag kommenterades hatiska kommentarer på nättidningen och förklarar varför Aftonbladet valde att byta till Facebook-baserade kommentarsfält. Efter Breivik, och att Helin läste hans manifest, förstod han att just de saker som stod där fanns dagligen i Aftonbladets kommentarsfält. Efter införandet av Facebook-inlogg så har han märkt en minskning av detta och en förändring av tonläget. ”Man får tycka vad man vill men man har ett ansvar för hur man uttrycker sig”.
Sofia Mirjamsdotter ser en fara i att de extremt rasistiska åsikterna bara får en plats undanskymt på internet. De kan då få fäste på ett annat sätt. Vi måste bemöta och föra en dialog snarare än att ta bort dem. Diskussionerna förs även om de inte ses i ett kommentarsfält. Anton Landehag från UMR (Ungdom Mot Rasism) fyller i att det finns en tydlig skillnad när man inte kan vara anonym i kommentarsfält men att det inte är helt svårt att gå runt det. Yttrandefrihet är vi för allihop. Internet är nytt och rasisterna har varit väldigt snabba på att lära sig och komma ut på internet. Ett kort exempel på metoder som rasister använder sig av är att de skapar flera olika konton. Anton tar upp ”Bra sagt, Dan” som exempel på detta. Det är väldigt problematiskt och svårt att komma åt det här via tekniska lösningar men det som krävs är att antirasismen tar ett steg fram och blir tydligare.
Jan Helin berättar att de är väldigt duktiga på att ta bort falska konton så att de inte kan kommentera på Aftonbladet och att många ”spammar” kommentarsfältet för att försöka få det att se ut som att de är i majoritet. Att den åsikt de för fram är den allmänna opinionen. Henrik säger att tidigare anonyma konton nu går ut med sina namn. Det kan tyda på en åsiktsförskjutning och en normalisering av de åsikter som tidigare bara funnits hos extrema organisationer. Sofia pratar också om att antirasisterna troligtvis är betydligt fler och att rasister är få – men extremt aktiva. Hon tror att det som krävs är att man försöker höja nivån genom att uppmuntra fler antirasister att delta i diskussionerna.. Anton pratar om att de flesta antirasister agerar utan någon slags organisation i ryggen. Det är ensamt och väldigt tungt. Det som Anton pratar om är väldigt intressant, och något som märks tydligt för de som kämpar mot rasism. Ofta får antirasister som kommenterar en känsla av att man slår huvudet i väggen.
”Journalister har varit dåliga på att veta vad vi ska använda tekniken till” säger Helin. Kommentarerna måste leda till dialog. En del av det offentliga samtalet. Sofia funderar över hur man kan göra med forum. Hon berättar om att mobilisering kan hjälpa. Att hitta engagemang hos enskilda människor. Henrik berättar att ”Inte rasist, men..” utgår från vad privatpersoner tycker. Att man så ofta tycker att rasism är dumt. Anton vill att antirasister på nätet måste få ett nytt sätt att mötas på och att en positiv debatt om frågan måste kunna föras. Det är väldigt viktigt med platser på internet där antirasister får mötas, diskutera, debattera och utveckla debatten. Antirasisterna behöver ett eget Flashback! ”Rasisterna är otroligt engagerade och anser sig inte vara lyssnade på – därför skriver de fler och fler kommentarer. Antirasister är ofta inte lika engagerade för att de anser att det är så självklart att inte vara rasist. Hur ska vi engagera dem, helt vanliga människor?” UMR har nästan 4000 medlemmar och Anton säger att de är ett bevis på att man kan mobilisera även ”vanliga” människor.
Det är en helt annan utmaning för antirasisten eftersom rasisterna oftast känner sig tystade, ignorerade och inte får uppmärksamhet. Det blir en starkare gruppkänsla inom rasistiska kretsar för de svetsas samman. ”Vi måste stärka engagemanget på nätet, aktivismen på nätet”. Sofia pratar om förra riksdagsvalet, att hon såg flera skriva ”Röstar du på SD så ta bort mig som vän”. Det här leder till att ingen bemöter det, ingen tar diskussionen om åsikterna. Henrik vill se ett projekt som syftar till att organisera antirasister över hela internet men precis som Henrik säger så behöver inte alla organisationer satsa på att vara så många som möjligt. Snarare bör människor få engagera sig på det sätt som passar dem bäst.
Jan Helin påtalar att ”Så länge man har ett underdog-perspektiv så växer engagemanget tiofalt” och att det finns en växande debatt om vad man “får” säga. Helin vill inte bli betraktad som en del av etablissemanget, men säger också att han har gett upp den förhoppningen.
Sofia ser en fara i att ta bort kommentarer. Om rasisterna skapar sin egen sanning i ett eget litet forum så syns inte rasismen, då förlorar man medvetandet om det. Det finns en fara i att inte veta att den finns. Anton och Jan pratar båda om att bli kallad ”PK-elit”, något vi definitivt känner igen.
Anton uppmuntrar till att man ska ”ta debatten” oavsett om det är på nätet eller vid frukostbordet. Han vill också se en ordentlig argumentation, att man ska säga ”du är rasist, för att…”. Retoriken på internet har förändrats. Därför måste vi våga ta diskussionen om definitioner. Vi måste definiera ord som ”rasist”, ”PK” och liknande saker som ofta används i rasistiska/antirasistiska diskussioner. Helin förklarar hur Kadhammar på Aftonbladet skrivit att det faktiskt finns saker man inte får säga i det offentliga rummet. Man får exempelvis inte säga vad som helst om muslimer. Vi måste hålla koll på vart det offentliga samtalet är på väg, hur det ser ut, hur vi bemöter argumenten och belyser att de här debatterna förs.
Henrik lägger tonvikt på Kent Ekeroths projekt och initiativ, Avpixlat. Han förklarar hur det finns starka kopplingar mellan Sverigedemokraterna och Avpixlat och förespråkar en granskning av sajten. Jan Helin säger att de trots allt visat kopplingar mellan Avpixlat och SD. Det är dock svårt att bevaka dem eftersom det riskerar att ge dem en större plattform. Henrik kontrar med att de redan har en helt enorm plattform. Det Henrik vill se är en generell, stor granskning och att man ska försöka bättre bevisa kopplingen mellan Avpixlat och SD, och vilka som egentligen ligger bakom.
Sofia håller till viss del med Helin i den här frågan och pratar också om att man inför valet 2010 inte gjorde någon ordentlig granskning. Hon frågar hur det kunde komma sig att den enda riktiga analysen av SD gjordes av en komiker (Magnus Betnér)? Det är viktigt att tydliggöra att SD har en nationalistisk agenda och vart de egentligen kommer ifrån, säger Jan Helin.
Anton berättar att UMR främst arbetar med strukturell rasism. Han tar upp exempel på metoder som de använder. Han lyfter att Sverige är ett segregerat land med mycket strukturell rasism. Anton säger att man måste uppmärksamma personer från alla olika kulturer även i positiva sammanhang.
Jan Helin säger att det finns en bra poäng i att de ska bli kunnigare och bättre på att granska vilka som ligger bakom tillexempel Avpixlat. Han säger att de har resurser att kunna göra en ordentlig granskning av vilka som ligger bakom sajten och att han tar med det härifrån.
Stora delar av samhället ligger i mediaskugga, säger Jan Helin.
Efter paneldebatten kom en del frågor och synpunkter från publiken. Det finns en grupp på facebook som arbetar med att aktivt bemöta rasistiska kommentarer i kommentarsfälten på tidningar och forum. Aftonbladet får dock kritik för att deras kommentarsfält inte är helt klockrent. Utan anonymitet så finns det också en risk att antirasister inte vågar ge sig in i debatten, säger Sofia. Det är tyvärr ganska sant att många inte vågar kommentera just pga att man riskerar påhopp men det är så otroligt viktigt att vi ändå vågar stå upp för vad vi gör och våra åsikter. Jan Helin säger att om kommentaren inte är olaglig och om de kan bevisa att det är en faktisk människa som har kommenterat så tar de inte bort kommentaren. Han berättar också hur det går till när man anmäler en kommentar, att det går både till Aftonbladet och till Facebook.
En fråga från publiken: ”Vad skulle hända om man tog bort kommentarsfälten helt och hållet?”
Jan Helin svarar att uppfattningen skulle bli ”folk kan inte uttrycka sig så vi tar bort det här”. Det vore väldigt negativt. Helin står också för att de är väldigt dåliga på att föra diskussioner och bemöta kommentarer i kommentarsfälten. Många understryker att det finns ett enormt läsvärde i de kommentarer som skrivs. På de ställen där alla kommentarer kommenteras kan man ana att diskussionen blir rimligare och mer sansad. Som exempel använder en man i publiken sig av fotbollsbloggarna Simon Bank och Erik Niva. De är extremt duktiga på att diskutera med sina läsare, de är alltid inne i kommentarsfälten och diskutera. Det finns journalister som förstår värdet i att möta sina läsare och föra en läsardialog. Det måste dock bli fler! Många märker av en förändring när journalister/skribenter av texter går in och bemöter kommentarer. Sättet att skriva på förändras. Om man har möjlighet att uttrycka sina åsikter anonymt så får det otroligt stor (och negativ oftast) effekt.
En fråga vi fick in via livebloggen var hur vi på “Inte rasist, men…” upplever att det har gått att inte ha ett kommentarskonto. Det vi har upplevt är att många beskyller oss för att vara rädda för reaktioner på det vi skriver, trots att man kan kommentera allt vi skriver på vår Facebookgrupp. Många vill ha anonymiteten i ett kommentarsfält för att våga reagera negativt på våra inlägg.
Nu är både seminariet och livebloggandet slut. Vi tycker att det blev ett helt fantastiskt seminarium med intressanta, givande diskussioner. Det vi kanske främst tar med oss är att Jan Helin säger att de har resurser att ordentligt granska Kent Ekeroths initiativ och projekt, Avpixlat. Vi hoppas att det också kommer bli så för de har fått stå oemotsagda allt för länge. Vi vill tacka alla deltagare i paneldebatten, Maria som var moderator och självfallet alla besökare som kom dit, visade intresse och deltog. Störst tack av alla får dock Great Beyond, utan er hade det här inte varit möjligt!
