Att Bengt Nilsson har blivit utslängd ser vi som en bekräftelse på att vi gör ett väldigt bra jobb. Det senaste året har vi granskat tio Sverigedemokrater som sedan blivit uteslutna – något som kanske inte hade hänt om inte vi hade gjort vårt jobb. Nu bekräftas dock IRM:s roll ytterligare, när riksdagsledamoten Thoralf Alfsson på sin blogg erkänner den makt vi uppenbarligen har över Sverigedemokratiska uteslutningar:
Idag har vi kunnat läsa ett blogginlägg på IRM med rubriken ”Rasist nummer tio utslängd tack vare IRM:s granskning”. Blogginlägget gör väldigt många partimedlemmar irriterade!
De är hög tid att partiet tar tillbaka taktpinnen från EXPO och IRM. Det är dags att partiet bemöter EXPO och IRM!
Vi håller helt med Alfsson. Självfallet är det nu hög tid att SD börjar bemöta IRM, till exempel genom att svara på våra frågor när vi ringer SD riks kanske? Att många partimedlemmar blev irriterade av gårdagens inlägg kan vi gott förstå. Självfallet måste det kännas lite trist att tillhöra en rörelse där en utomstående, en sida tillhörande meningsmotståndare, har bättre koll på medlemmarna än vad rörelsen själv har. Alfsson skriver också att han är besviken på den nolltolerans som Åkesson införde i höstas:
När jag gjorde FN-tjänst i Sinai 1978 var diciplinen stenhård de första veckorna och de som t.ex. söp sig fulla på mässen skickades omedelbart hem till Sverige. Detta gjordes för att statuera exempel, därmed visste alla vad som gällde och alla tog ett personligt ansvar även om diciplinen senare blev mer tillåtande.
Detsamma borde gälla när det gäller vår nolltolerans annars är risken stor att det blir EXPO eller andra sajter som ”hatar” SD som styr hur nolltoleransen tolkas.
Nolltoleransen borde alltså bara gälla en kortare period, om vi förstår Alfssons inlägg rätt. Förtar inte det själva meningen med varför den (officiellt) infördes: För att städa upp inom partiet? Det framgår dock tydligt i inlägget att Alfsson anser att uteslutning är dåligt, istället bör personer som bett sig olämpligt få vara kvar i partiet men kanske inte vara officiella företrädare. Alfsson avslöjar ännu tydligare sin inställning, en inställning vi förövrigt tror är rätt utbredd inom SD, när han skriver följande:
Den nolltolerans som införts i partiet var befogad för att alla skulle förstå allvaret i hur man som förtroendevald agerar offentligt, vilket även innebär på nätet och i synnerhet på facebook och twitter.
I vanlig ordning är det alltså inte själva åsikterna som anses vara något problem, utan det är hur man kommunicerar dem. Är det alltså okej att vara rasist inom SD – så länge man är det diskret?
Det verkar också som om Alfsson själv är lite orolig för att partiledningen ska få upp ögonen för honom:
Det har ju höjts röster på dessa sajter att jag borde uteslutas från partiet på grund av min raka kritik av islam, inte minst på bloggen IRM. Det är vi som parti som bestämmer vad nolltolerans innebär i praktiken, ingen annan.
Ja, Alfsson. Det är helt korrekt att vi anser att du borde bli utesluten ur partiet. Och vi förstår om du är lite skakis, för nog verkar det som att de flesta sitter rätt löst just nu, men vi tror att du kan andas ut, prioriteten för Åkesson och partistyrelsen tycks trots allt vara att rensa bort lokala företrädare. Å andra sidan är de inte särskilt kända för att kunna ta kritik, se bara hur det gick för Gustav Kasselstrand.
Faktum kvarstår dock: som lokal företrädare i Sverigedemokraterna bör du vara orolig. Riktigt orolig. De regler som gäller för Åkessons kompisar gäller inte för dig. Ett bra exempel på den dubbelmoralen är uteslutningen av Annika Rydh, efter att hon gjort princip exakt samma sak som Kent Ekeroth som aldrig riskerade uteslutning. Att personer tvekar att engagera sig i SD som direkt följd av detta är inte särskilt märkligt alls. Vi skulle också tveka inför att ge oss in i något som kräver mycket jobb – men som kanske slutar med att man åker ut på baken lika fort. Undrar om man tänkt över just den aspekten, så här lite mer än ett år innan valet? Är det något SD lär behöva, så är det nya människor som vill ta på sig olika roller. Frågan är om det finns nån som vill, när risken är så stor?
Det är väldigt orolig inom Sverigedemokraterna just nu. Det lyser igenom, i sociala medier och i kommentarer på bloggar. Många är missnöjda, men frågan är om Åkesson kan backa från sin nolltolerans nu? Det är väl lite som man brukar säga… hur man än vänder sig, har man ändan bak.
