Sverigedemokraterna på Gotland går ut hårt i valrörelsen genom att värna det mest gotländska av det gotländska, nämligen ringmuren, och det gör man enligt egen utsago ”på riktigt”. Eller nja, alltså på en direkt fråga har de varken kalkyl, budget eller en plan för hur de ”på riktigt” ska rädda muren och tycker att IRM misstolkar orden ”på riktigt”.
Det är Christopher-Robin Maurin som på sin Facebook publicerat en bild på SD Gotlands senaste valaffisch där man deklarerar att ringmuren ska räddas, på riktigt!
Vi blev såklart nyfikna på vad exakt SD Gotland såg för hot mot ringmuren och bestämde oss för att fråga Hilda Frick, SD:s kandidat till kommunfullmäktige på Gotland:
Hildas svar om att hon inte hunnit blivit invald ännu väckte ju en del följdfrågor. Normalt sätt brukar ju partier ha en idé och budget för hur man ska lösa ett problem, framförallt om man påstår sig göra allt ”på riktigt”:
Nu känner vi att väljarna kanske vill ha ett svar innan den nionde september, men icke sa nicke, SD har nämligen varken budget, plan eller en kalkyl på hur det ska gå till. Det är nämligen inte ens regionen som förvaltar den utan Riksantikvarieämbetet, som SD önskar föra dialog med eller sätta krav på, en dialog och krav som alltså SD inte tänker avslöja innan ni valt in dem i Gotlands kommunfullmäktige:
Och det här med ”På riktigt” ska ni inte misstolka som det faktiskt betyder ”på riktigt”, det kan tydligen betyda vad som helst….
P.s IRM har för närvarande en utbildad arkeolog på redaktionen i form av Christoffer Svanströmer som hade följande att säga om SD:s valfläsk:
”RAÄ sköter det där ypperligt, de går liksom inte bah gå in och godtyckligt förstärka och rusta upp muren on a whim, de kräver know how kring konservering och restaurering, skiten e ju för fan ett UNESCO världsarv for fucks sake, att göra politik av att vilja skydda ringmuren är som att göra politik av att se till att jorden fortsätter snurra
Mvh
Arkeolog utbildad på gotland”
P.s 2 IRM ber om ursäkt för vår arkeologs språkbruk men han blir så lätt upprörd när folk inte tar fornlämningar på allvar.