Mattias Karlsson gjorde i dagarna ett utspel på sin Facebook där han beklagade sig över att andra politiker kritiserade att ”några enstaka nasseidioter” tagit sig förbi SD:s rigorösa (LOL) nolltolerans. Efteråt kände han sig tvungen att förtydliga att han med ”nasseidioter” alltså menade enbart sådana som gett uttryck för nazistiska idéer i närtid. 

Det var advokaten och skribenten Viktor Banke som publicerade skärmdumpen från Mattias Karlssons Facebook och först påpekade det lustiga i att han kände sig tvungen att göra en disclaimer efter att ha kallat nazister för idioter.

Vad Mattias Karlsson anser vara ”närtid” framgår inte riktigt av kontexten. Är han och Jimpan nasseidioter för att de gick med i ett parti som leddes av en öppen nazistsympatisör innan 1995? Vi förutsätter att svaret på frågan är ”nej”. Så när drar vi gränsen för närtid? Menar Mattias att han tar avstånd från alla som fångats på bild eller i journalistiska sammanhang när de heilat senaste veckorna?

Även hans definion av ”några enstaka” känns oklar. Expressen och Expo har senaste dagarna släppt ett större gräv på exnazister som nu kandiderar för SD. Citat från artikeln:

Vi har granskat alla kandidater från alla partier – drygt 6000 riksdagskandidater, drygt 12000 landstingskandidater och drygt 52000 kommunkandidater – som ställer upp i valet och kört dem mot listor över nazistiska aktivister.

I den granskning som vi nu publicerar har det inte räckt med att man gått på vitmaktkonsert eller synts vid högerextrema och nazistiska demonstrationer. Vi har i stället valt att fokusera på de kandidater som har en djupare förankring i den nazistiska miljön, som medlemskap i nazistiska organisationer, nazistisk aktivism eller som aktivt spridit propaganda.

Resultatet visar hur flera tidigare medlemmar från den våldsamma nazistorganisationen Nationalsocialistisk front, NSF, nu kandiderar för Sverigedemokraterna.

Lägger vi ihop detta med alla mindre förseelser från företrädare som understött aktiva nazister skulle vi nog vilja påstå att det handlar om fler än ”några enstaka”. Men å andra sidan har vi ju lärt oss av Karlssons beskrivning av uniformerade personer som ställer sig på led och gör honnör för honom på tåget att det är fullt möjligt att hans verklighetsuppfattning inte riktigt lirar med resten av världens.