Det är vanligt bland Sverigedemokrater att de pekar på andra partier och organisationer och beskyller dom för det ena och det andra. När det tas upp fakta om dom så kommer argumentet ”Men dom då”. Det kallas för whataboutism. Detta sker ofta bland deras sympatisörer och det är precis som att de försöker ducka kritiken mot sitt eget favoritparti.
Men ofta, som i det här fallet jag tänker ta upp, så tror jag att det handlar mer om okunskap om sitt eget partis historia och ideologi trots att jag är säker på att de flesta i partitoppen har läst sitt första partiprogram från 1989. Jimmie Åkesson sa ju att det som liknade SD då 2007 var programmet från 1989. 
Här retweeetar iallafall Paula Bieler en frågeställning om vilket parti som hade en viss fras i sitt program för 90 år sedan. Det handlar om Centern, dåvarande Bondeförbundets program. Fraserna det handlar om är:
[…] partiet ska kämpa mot ”inblandning av mindervärdiga utländska raselement” och skydda ”folkmaterialet” mot ”degenererade inflytelser”
Men det Bieler skulle ha gjort är att innan hon pekade finger var att kolla upp sitt eget partis formuleringar i deras gamla program. Här är några formuleringar från hennes egna partiprogram från 1989:
”Trots att vårt folk länge var fattigt, trots att översåtligt förmynderi, länge under främmande fogdevälde, och de ledande klassernas förtryck svårt drabbade vårt folk, kunde ändå en storartad ekonomisk och social utveckling ske fredligt och konstruktivt i Sverige – främst tack vare just den stora nationella samhörigheten och frånvaron av främmande folkminoriteter. Vi var eniga och kunde enas.”
och
”Vår nation är ett kollektiv där vi alla har ett ansvar för vårt folks bästa både nu och i framtiden. Vi tror att en etniskt och kulturellt homogen nation har större förutsättningar för en fredlig och demokratisk utveckling är en mångkulturell heterogen statsbildning. Erfarenheten talar för att gemensamma rötter stärker den nationella samhörigheten och bidrar till stabilitet och rättvisa”
och
”Det är ingen överdrift att beteckna den svenska invandrings- och flyktingpolitiken som vansinnig och som självmordspolitik: Den leder ju ofelbart till den länge enade svenska nationens sönderfall och åsyftar ju också just detta i den bedrägliga utopin om ett fungerande ”flerspråkigt och mångkulturellt samhälle”.
I de två första styckena förklaras det att de tycker att Sverige är Sverige på grund av att vi inte har haft invandring och att det också är önskvärt att det fortsätter så. I det sista stycket förklarar SD att de anser att Sverige som nation kommer gå under som ett självmord. Alltså ansåg de då att det skulle ske ett folkmord på grund av att det, som det beskrivs i de två första styckena, finns en närvaro av främmande folkminoriteter.
Tycker vi inte att Sverigedemokraten Paula Bieler ska akta sig för att kasta sten i glashus? Bondeförbundets formuleringar är alltså nästan 80 år gamla medan de i SD:s program inte ens är 30 år. Skulle SD mot förmodan skriva en motbok så skulle Bieler bli olyckligt överraskad och nu försöker SD göra samma sak med S, men enligt forskare och historiker går det så där.
Källor:
Sverigedemokraternas program från 1989
